En sak jag älskar med att köpa böcker mer än jag tycker om att läsa dem är tanken på att "kanske är det här boken som ändrar allt". Tanken på att man plockar upp en bok och att man sedan kan gå omkring och deklarera att "det här är boken som jag delar upp mitt liv före och efter jag läsde".
Några Vonnegutböcker har haft den effekten. Dawkins. Hitchens. Hempel, kanske. Cheever.
Såna grejer.
Så läser man "Eating Animals" av Jonathan Safran Foer. Och det visar sig (kanske) att detta kommer att bli en sån. Foer har skrivit en bok om ämnet som ingen vill röra. Eller tala om. Eller ens tänka på: Äta djur.
Jag läser boken, förfasas och äcklas. Och här kommer det märkliga: Safran Foer berättar ingenting som jag inte sett på TV i avskyvärda klipp som svetsat sig fast i hjärnbarken. Vad jag egentligen äcklas av är att jag ju redan vet om detta, men väljer att inte tänka på det. Jag har varit vegetarian i tio år, men valde helt sonika att lägga ner hela operationen en dag 2005 då jag vaknade upp med ett ofantligt sug efter kebabtallrik.
Så har åren gått och jag har rationaliserat bort tanken på köttätandet och dess konsekvenser. Tuggat i mig både det ena och det andra.
Hursomhelst: Jag har inte ätit något kött sedan jag började läsa boken. Och jag har svårt att se mig glufsa i mig en 10-kronors burgare på McDonald's efter det här.
"Essential Reading" tror jag såna här böcker kallas.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar