söndagen den 29:e januari 2012

Fattiga anekdoter om en undermålig anarkist


Paul Goodman Changed My Life är en filmtitel som många med mig inte kan skriva under på.

Goodman, en författare, poet, debattör, anarkist, terapeut och intellektuell har fått sin egen dokumentär gjord av Jonathan Lee och som visas på festivalen.

Man målar upp ett porträtt av ett geni som sticker ner näsan lite överallt och som verkar bejaka rampljuset.

Välgjort, grundligt researchat och sammansatt med mycket kärlek borde detta vara en film som passar mig som handen i handsken, men gör inte det. Jag inser varför någonstans en timma in i dokumentären:

Goodmans gamla änka går omkring på deras gård och berättar för den andäktigt tyste Lee om deras liv på gården: Här uppe brukade han smyga upp och skriva. Han skrev jämnt. Och Här spelade vi krocket med vänner. Paul fuskade och var en dålig förlorare!

Jag inser att dessa anekdoter är fattiga, men de betyder än mindre när det rör en person jag inte har någon som helst anknytning till överhuvudtaget. Jag vet inte hur det är i USA men i Sverige är detta en bortglömd röst och det finns goda skäl till varför det är så: Goodmans anarkism skrapas det visserligen bara på ytan av, men det känns förlegat och naivt (Anarkism är för övrigt en så urbota korkad idé i praktiken att den får kommunism och ohämmad kapitalism att framstå som balanserade och genomförbara i jämförelse)

Goodmans bisexualitet tar sedan upp en stor del av filmen. Naturligtvis kontroversiellt på på 40-talet, men med ett skrämmande konservativt och egofixerat sken i dessa dagar: Goodman skrev några timmar på förmiddagen för att sedan promenera runt i New York i jakt på pojkar att ha sex med. Frun var hemma med barnen och Goodman satte stolthet i att alltid komma hem i tid till middagen från sina eskapader. Vem som lagade maten? Frun förstås. Frun som förbjöds att träffa någon på sidan. Anarkism? Nej, manschauvinism.

Själva idén är väl ändå att leva som man lär? Här misslyckas Goodman å det grövsta.

- Vilken douchebag, säger kompisen när vi lämnar salongen. Jag kan inte annat än att hålla med.

0 kommentarer: