The Color Wheel från 2011 i regi av Alex Ross Perry utmålas som något av en Woody Allen-film i programmet. Det är lätt att förstå varför: Dialogen är knivskarp emellanåt och skratten är många.
Först och främst är dock detta en amerikansk indierulle av det slag jag brukade vara så förtjust i när det begav sig. Jag tänker Clerks och Go Fish och syftar då på budget och skådespeleri snarare än det avtryck dessa filmer gjorde i kulturen vid den här tiden. Jag snackar svartvit, grynigt och tafatt. Och jag inser varför jag slutat titta på den här typen av film.
Och jag snackar om en sak till: Det närmast tvångsmässigt provocerande i manuset som sådana här filmer har. Jag skall inte avslöja den chockerande tvisten i fjärde akten, men tyvärr är den av den sort som man kan räkna med i en sådan här film, och som känns given på ett tråkigt och billigt vis.
Det känns givet, förutbestämt och enkelt.
Synd på så rara ärter. Men håll utkik efter Carlen Altman i en av huvudrollerna som också skrivit manus. Hon kan bli något riktigt stort!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar